|
Vi gick upp i god tid, i alla fall de flesta av oss. Lovisa och Amanda vaknade lite sent. Detta hände inte bara en gång. Vi åt frukost ett kvarter bort och sedan åkte vi mot Auschwitz I. Vår guide Nicole var med. Hon visade en film om Röda armén och vad de såg när de vandrade in i ett förstört Polen. Den var verkligen hemsk. När vi kom fram till Auschwitz trodde ingen av oss att det skulle se ut så, vi trodde att det skulle se värre ut. Vi gick in i byggnaden som var något slags museum och fick hörlurar så vi skulle kunna höra bättre vad guiden sa. Sedan gick vi ut till själva lägret. Det var en obehaglig känsla att se lägret framför sig och gå under den kända skylten "Arbeit macht frei" som judarna fick se varje dag.
På svenska betyder det "arbete ger frihet" men alla judar och fångar visste att den enda vägen ut var genom skorstenen som kremerade.
I lägret fanns det från början 20 stora byggnader och fångarna fick själva bygga till våningar på husen samt åtta byggnader till. Det var sammanlagt 28 tvåvåningshus i lägret.När vi gick in i byggnaderna, eller blocken som det hette, såg man att det var byggt av tjocka betongväggar. Vi kunde inte förstå hur det kunde få plats så många människor där inne. Varje block hade olika innerhåll. I ett av blocken fick vi gå ner i källaren. I denna källare omkom cirka 1000 fångar. Ett straff var att krypa in i ett jättelitet utrymme, där man skulle stå upp tills man dog, de flesta kvävdes på grund av att syret endast kom in genom ett litet hål i väggen. Vi gick även i de trapporna som alla fångar hade fått upp och ner i. Trappstegen var så slitna att det var gropar i betongen. Vi fick se rälsen där man kört judarna också. De ledde till de stora ugnarna där de sedan kremerades. Känslan man fick var hemsk och guiden sa innan vi gick in att hon inte ens tänkte prata där inne. Att se ugnarna tyskarna slängt in döda kroppar i fick det att vända sig i magen.
Det var på tok för omänskligt för att någonsin ha kunnat utspelas. Något så grymt skulle inte ha kunnat hända på riktigt. Man fylldes av en otäck känsla, en overklig känsla. Det som hade hänt var för grymt för att kunna vara verkligt. Men bevisen för att det faktiskt hade hänt var skrämmande. Hela lägret var omringat av stängsel.
En del fångar kastade sig mot det elektriska stängslet för att få slut på lidandet.Guidningen vi fick vara med om var väldigt intressant och bra, även om det var hemska saker vi fick uppleva. Efteråt åkte vi till en restaurang där vi blev serverade pommes och kyckling. De flesta tyckte nog om att slippa få snitsel idag igen. Efter måltiden åkte vi tillbaka till Krakow där vi fick en guidad tur genom staden.
Det var Nicole som guidade oss nu igen och efter guidningen fick vi lite fri tid i staden. Vi fick gå omkring och titta i butiker och se staden på lite närmare håll i cirka två timmar.
Några av oss råkade ut för tiggare. Efter den fria tiden i Krakow gick vi för att äta på en mysig liten restaurang där förrätten var soppa i en skål av bröd. Soppan var ganska okej.
Efter soppan fick vi ännu mer kött. När alla ätit upp åkte vi vidare till hotellet vi sovit på dagen innan.
Sidansvarig: Agne KarlssonDatum: 2010-01-11
|
